Harry Cane

Livet leker och jag är mätt som en Hamster efter torrfoder blandat med vatten.
Jag har bara en uppgift kvar för kvällen.
Ska hämta frukosten till imorgon. Husse är nämligen uppe och ränner när jag vaknar och vill inte bli upptäckt.
Han har varit borta ganska länge ikväll och jag tar god tid på mig att välja ut de allra godaste bitarna.
När kinderna är fulla med mat tar jag mig mot gömstället men halvvägs dit öppnas dörren.
Jag blir helt paralyserad och hör bara ett vrål. "där är han"
Jag spottar ut maten för att bättra på min snabbhet och nu brakar helvetet löst.
Jag blir jagad kors o tvärs genom lägenheten och vet inte riktigt vart jag ska ta vägen.
Springer mellan benen på en långsam och ovig husse som knappt hinner vända sig om innan jag sprungit tillbaks igen.
Han lyckas stänga in mig i köket och tillkallar hjälp.
Nu börjar tårarna komma för jag inser att detta verkar vara slutet på mitt lilla äventyr men ger mig inte utan kamp.
Springer fram och tillbaka mellan husse och hans vän men det låter mer som två flickor.
Dom har högre tonläge än en fjortis på folköl.
Jag måste till slut kasta in handduken och låta mig infångas för krafterna har tagit slut.
Husse fångar in mig och jag blir instängd i buren igen.
Det finns få ljusglimtar i detta ögonblicket men tre finns det.
Husse har bäddat, köpt en blomma och ett gosedjur.
Kanske ändå stämmer att borta är bra men hemma bäst.