Fan Fan Fan som Thåström skulle sagt

Livet leker och jag är mätt som en Hamster efter torrfoder blandat med vatten.
Jag har bara en uppgift kvar för kvällen.
Ska hämta frukosten till imorgon. Husse är nämligen uppe och ränner när jag vaknar och vill inte bli upptäckt.
Han har varit borta ganska länge ikväll och jag tar god tid på mig att välja ut de allra godaste bitarna.
När kinderna är fulla med mat tar jag mig mot gömstället men halvvägs dit öppnas dörren.
Jag blir helt paralyserad och hör bara ett vrål. "där är han"
Jag spottar ut maten för att bättra på min snabbhet och nu brakar helvetet löst.
Jag blir jagad kors o tvärs genom lägenheten och vet inte riktigt vart jag ska ta vägen.
Springer mellan benen på en långsam och ovig husse som knappt hinner vända sig om innan jag sprungit tillbaks igen.
Han lyckas stänga in mig i köket och tillkallar hjälp.
Nu börjar tårarna komma för jag inser att detta verkar vara slutet på mitt lilla äventyr men ger mig inte utan kamp.
Springer fram och tillbaka mellan husse och hans vän men det låter mer som två flickor.
Dom har högre tonläge än en fjortis på folköl.
Jag måste till slut kasta in handduken och låta mig infångas för krafterna har tagit slut.
Husse fångar in mig och jag blir instängd i buren igen.
Det finns få ljusglimtar i detta ögonblicket men tre finns det.
Husse har bäddat, köpt en blomma och ett gosedjur.
Kanske ändå stämmer att borta är bra men hemma bäst.

Första tiden i frihet

Nu har jag varit fri från fångenskapet ett tag och trivs som indianen i kanoten.
Någon som inte har några indianer i kanoten är husse.
Han springer runt som en yr höna. Tror han har märkt att jag är borta nu.
Jag lyckas gömma mig och han ger upp letandet för stunden.
Ligger och spanar och ser att han ställer ut tallrikar med mat och vatten i varje rum.
Den där husse kanske inte är så dum ändå.
Nu får jag dåligt samvete, gnagde nämligen sönder hans filt för några timmar sen.
Men när jag tänker efter så tillät han orgier i lägenheten första natten så jag har några jävelskap tillgodo.
Jag väntar in mörkret och sedan blir det trerätters.
Förrätt i köket, huvudrätt i hallen och efterrätt i vardagsrummet.
Imorgon blir det nya äventyr för nu är jag helt slut.

Finally

Sådär, precis klar med repet för att ta mig ner till golvet.
Har vävt ihop hår av min päls för att få till ett starkt och långt rep.
Nu ska bara husse åka iväg, sen slår jag till.
Har byggt upp tillräckligt med muskler för att bända upp buren och klämma mig emellan.
Väntan är lång men nu ser jag min chans.
Ser att han går ut, smäller igen dörren och låser.
Jag tar i för kung och fosterland och lyckas klämma mig ut ur buren.
Första hindret är avklarat men inte det sista. Binder fast repet i buren och börja sakta ta mig neråt.
Väl nere håller jag på att svimma av utmattning men det känns underbart.
Äntligen är jag fri.
Nu ska jag börja leva livet men först får jag hitta ett bra gömställe.
Ser en dörr på halvglänt, går in för att kolla terängen. Finns mycket att gömma sig bakom.
En strykbräda, tennisbollar, flera innebandyklubbor och diverse med annat skräp.
Detta får bli första anhalten. Det blir lite kallt framåt småtimmarna men jag letar upp ett lite halväckligt vristband. Detta använder jag både som täcke och liggunderlag. MacGyver släng dig i väggen!

Hårdträning

Nu ska här tränas för fullt så jag kan komma bort ifrån denna misär.
Träningsupplägget ser ut såhär.
Varje dag börjar med en joggingtur innan frukost för att förbränna underhudsfettet.
Därefter är det en rejäl frukost som gäller.
Måndag:  Rygg, axlar och biceps
Tisdag: Konditionsträning
Onsdag: Bröst och triceps
Torsdag: Konditionsträning
Fredag: Ben och mage
Helgen består av återhämtning och planering.
Nu har jag ritat upp buren i minsta detalj och ska unna mig en god middag ikväll.
Inte långt kvar till den stora dagen och här ser ni mig i hårdträning.

Prisonbreak

Jag har bara hunnit vara här några timmar innan det blir ett jävla liv.
Så fort husse drar iväg så lämnas det kvar fyra kvinnor som inte ger mig en lugn stund.
Det kacklas till förbannelse. Kvinnorna försvinner och ger mig lugn och ro igen.
Jag springer min dagliga tur i hjulet och efter det äter jag och somnar gott.
Jag har knappt hunnit somna innan det kommer in två fnittriga fjortonåringar (låter som 14 iaf)
Som tur är dröjer det inte länge innan dom sover och jag får lugn igen.
När lugnet lagt sig dröjer det inte länge tills två till dyker upp.
Denna gången är det en kille och en tjej som håller igång.
Såhär håller det på tills det är massvis med folk i rummet.
Det slafsas och låter värre än ett helt jävla zoo.
Jag måste härifrån och för det krävs mat och hård träning.

Äta bör man annars dör man

Vem? Var? Hur?


Vem é jag? Vem ééé jag? Jo jag är Harry, Harry Cane. Jag är en söt, hårig liten krabat som precis börjat se ljuset i denna värld men vad är det som händer?
Jag sitter och filosoferar i mitt fina hem. Detta hem består för övrigt av ett springhjul, matskål, vattenflaska och sovplats när det plötsligt börjar skaka runt omkring mig. Jag är bergsäker på jordbävning men vad vet lilla jag?
Jag tittar mig omkring och ser att mitt hem flyger iväg.
Innan jag vet ordet av är det en enorm människa som fullkomligt mörklägger mitt hem.
Jag hör röster och känner att jag blir förflyttad till olika platser med jämna mellanrum.
Mörkret varar i evigheter och nu börjar även kylan tränga sig på.
Jag kryper ner under mitt bomullstäcke och förbereder mig på det värsta.
Mat och vatten har nu tagit slut.
Hungern har gjort mig svimfärdig och vattnet i kroppen räcker inte ens till för att klämma fram en sista tår.
När jag står på treans trampolin rakt ner i helvetet sluter jag ögonen och ber en första och sista bön.
Jag öppnar ögonen och ser ljuset igen. Vattenflaskan är fylld och matskålen är full.
Nu börjar livet!

RSS 2.0